Tjillevippen Tippen!

Nu är det lördag igen, men eftersom jag fortfarande spenderar

mina timmar i fångenskap så blir det inget festelifestande.

Däremot så kommer ju Tessan hit ikväll och sällskapar med mig och det

är ju inte helt fel att få en gisslan härute =)

Stefan B har också pratat om att komma ut tillsammans med Tessan

och det ska bli spännande att se om han gör det. När han fick veta

vad bussen kostar från Uppsala till Östhammar så skrek han rakt ut =)

Och det kan jag verkligen förstå, den e ju långtifrån billig.

Så vi får se om han kommer eller inte.

Och så vill dom att folk ska åka kommunalt HAAH vilket rån!

Pratade med Marma Carro idag, förstår inte hur hon orkar med

allt detta pluggande. Samma sak med Fröken Törnqvist. Ingen

fritid alls och massa saker som ska stanna kvar i huvudet åtmindstone

tills man har klarat av tentor och prov. Usch och Suck!

Kämpa på flickor!

Jag har funderat lite på hur livet och ödet samanflätas med varandra.

Man träffar många människor längs livets väg. Och somliga går

bredvid en hela vägen och andra viker av på andra stigar.

Men dessa männsikor, hur kortvariga de än blir så  kommer dom

alltid med en lärdom. Ett nytt sätt att se eller så öppnar dom bara

ögonen på dig så att du kan se klart igen...

Ta bara Owe, han lärde mig många saker. Men det som jag alltid

kommer att ta med mig är när han sa till mig att jag måste stå

för mina handlingar, och det hur mycket jag än skäms för dom.

Och det är sant, även om det jag gjort något och blev helt fucked up så har jag ändå gjort det. Jag kan inte skylla på någon annan. Det är bara bita

i det sura äpplet om man har gjort något dumt. Har man sårat någon

märkbart på vägen och verkligen ångrar sig så får man helt enkelt se

personen i ögonen och säga ett ärligt förlåt...

Det finns få ord som är så starkt som just ett förlåt.

Ett vanligt "ursäkta" duger till vardagliga små saker och folk som man

inte egentligen känner speciellt mycket för. Men ett ärligt menat

förlåt, det kan smeka en trasig själ till läkning igen...

Starka ord som t.ex förlåt, älskar och hatar är sådana ord som man inte

kan strö runt sig för mycket, då förlorar de sin mening.

Ingen vill ha en värld utan kraftfulla ord. Alla behöver vi bli älskade,

alla kommer vi behöva ett ärligt menat förlåt för att kunna gå vidare

någon gång i framtiden. Och att hata, det gör man om någon gjort något

som är absolut oförlåtligt. Tycka illa om däremot är mycket vanligare än

renodlat hat. Alla måste vi bli bättre på att använda rätt ord.

För om vi använder rätt ord så tappar dom inte betydelsen och styrkan.

 Men nog om detta nu..

Idag så lägger jag ut min "dikt" till Fröken Törnqvist här...

Vi pratade tidigare i veckan och då berättade hon att hon hade visat

den för sina vänner som va på fest hos henne förra helgen.

Eftersom att hon är så stolt över denna skapelse så lägger jag ut den, det självklart också för att det är en av mina bästa skrivna.

Jag kan bara skriva direkt ur mitt hjärta och denna kommer

från ett djup som inte alltför många har träffat på hos mig.

Jag älskar dig mina fina Fröken Törnqvist!

Ta det fint och sansat i helgen nu gott folk!

Krambjörnar och pusselbitar!

Under vår vandring på livets stig,

Så kommer vi att komma till förgreningar.

Vi kommer vara tvungna att göra val,

Att välja vägar och att välja bort vägar.

Valet av väg kan vara svårt,

Men att lyssna till sitt hjärta är ofta en bra kompass.

Tyvärr så viskar hjärtat ibland så tyst

Att man inte kan höra dess röst.

Ibland väljer vi fel och smärtan kan bli olidlig,

Att hitta tillbaka till rätt väg är långtifrån lätt.

Men ibland så måste vi välja fel för att förstå

värdet av våra vänner och våra familjer.

Det är alltför lätt att ta förgivet den dag som gryr.

Och att glömma bort möjligheterna som den ger oss.

Men ibland, under en stjärnklar himmel,

Så slås vi andlösa över hur vacker denna värld är.

Alla skratt, förhoppningar, kärlek, tillit och inte minst

Lyckan över att ha dig som min vän.

Tänk hur stor vår värld är och hur små vi själva är.

Ge mig din hand och jag går gärna vilse med dig

Genom livet och hela vägen fram till evighetens land.

Tillägnad mina vänner...

Massor med kärlek till Er...

Jannike - 081209

Vad kan man egentligen säga säkert om kärleken och framtiden med

säkerhet? Ingenting alls mer än att allt kan hända...

Min kärlek gick sönder för några veckor sedan...

Jag blev förvånad över min egen reaktion själv. Jag visste att jag hade

kommit långt med mig själv men inte att jag hade kommit så långt som

det visade sig att jag hade kommit..

Jag tog det riktigt bra, inga hysteriska utbrott, inga krossade glas,

inget skrikande och ingen ilska...

Bara en lugn stilla gråt och en stor sorg i hjärtat...

När man bryter upp från en relation så förlorar man inte bara framtiden

med personen i fråga. Man förlorar en person som man verkligen

älskar, en närhet som inte går att beskriva och inte minst så

förlorar man en helt underbar vän som man släppt under skinnet..

Den sorgen man känner är ungefär samma sorg som när en närstående dör. Man kan alltid säga hej till varann när man träffas och personen

lever fortfarande. Men det är en stor förlust och man får aldrig tillbaka

det som man hade med varann och man måste komma igenom det.
Man måste få sörja i lugn och ro. Få gråta sina tårar och bearbeta

det hela i sin egen takt.

Jag är tacksam mot pojken, för han tog sig tid och förklarade

varför det inte fanns någon framtid. Jag tror inte att det va lätt

för honom att göra det heller. Det är aldrig lätt att veta att man sårar

någon djup. Jag är tacksam för att eftersom han tog tiden och

förklarade så kommer det bli lättare att gå vidare när jag är redo att

träffa någon igen. Inte minst så slipper man grubblandet och undrandet

över hur det blev som det blev...

Så tack hjärtat för att du tog dig tiden att förklara.

För ett år sedan hade jag nog blivit arg på honom och tyckt att han har

slösat bort den här tiden av mitt liv, men nu är jag bara tacksam.

Alla fina stunder, alla minnen och för att veta att jag kan känna

kärlek så stor. Det finns människor som aldrig får känna hur det

känns att verkligen få älska någon.

Jag har hellre älskat stort och gråtit hela hav än att inte kännt alls.

Det va synd att det blev som det blev. Men jag kanske behövde det här också. Tid för mig själv till att bli ännu starkare.

Det va bara så pissigt för jag hade tänkt igenom allt och kände att

jag äntligen va redo att ge allt och att jag hade styrkan.

Han kommer alltid att ha en speicell plats i mitt hjärta.

Nu kommer det ta tid innan jag kan älska någon igen, och jag känner inte

för att lära känna någon ny person just nu...

Men vem vet, när detta såret har läkt och när jag minst anar det

så kanske en kärlek som är menad för mig står där...

Som sagt framtiden går aldrig att förutsäga...

Jag är glad att jag har mina fina underbara vänner för tack vare

er så behöver jag aldrig känna mig ensam =)

När jag är med er tokiga galningar så är jag lycklig och varm i hjärtat.

Pratade med Fröken Törnqvist idag och hon tycker att jag ska lägga upp lite av mitt skrivande här på bloggen. Hon sa att det gör henne arg

att det ligger därhemma och att ingen ser det där.

Att jag ska dela med mig av det som jag skrivit...

Så snart kommer jag lägga upp nån av mina "dikter" någon gång ibland.

Inte bara för att hon skäller på mig såklart, utan för att hon fick

mig att tänka tanken att dela med mig av det för ett tag sedan.

Nej, nu är det dags att komma igång igen. Fixa och dona.

Började städa grävmaskinen idag, men det får bli ett flera dagars

projekt eftersom att det är så satans bökigt och svårt att komma åt

överallt. Man blir ju totalt ledbruten av att hålla på.

Ha det bäst!

Tänk på att uppskatta den kärlek ni har, från vän eller partner!

Idag har jag inte fått riktigt så mycket gjort som jag

hade hoppats på, men det är ju en dag i morgon också =)

Började läsa "Bläckhjärta" idag, den verkar faktiskt riktig bra

så långt som jag kommit nu. Det va lite därför som jag inte fick riktigt

allt gjort som jag tänkt också, men boken är bra och jag har ju lite

semester jag också.

Pratade med fröken Törnqvist idag och hon blev eld och lågor över

att jag börjat blogga =) Jag kände med henne för hon hade

råkat ut för en kvacksalvare idag! Jag tycker absolut inte om sådana.

Det är meningen att jag ska till en sådan nästa vecka men jag funderar på

om jag ska ringa i morgon och avboka. Känns inte nödvändigt att gå

på något återbesök eftersom att karln va oseriös...

Men nog om det nu, idag har det vart fin fint väder och jag har vart

ute och gått en timmes promenad med Isa. Känns bra att ut och

lufta sig i solen.. Det har även börjat planeras lite smått inför snart

kommande grillfest =) Premiären ska vara tidigt annars är

det ingen sport =)

Pratat med Tessan idag också. Hon ska komma och göra mig

sällskap i skogs klostret. Skönt att ha någon att laga mat till och

någon att tjattra lite skit med. Hon behövde lite lugn och ro och

det har jag så att jag kan bjuda med mig av i mängder =)

Blir lite som en kontakt annons " Långa skogspromenader och mys

kvällar framför en bra film och djupa konversationer".

Skämt och sido =)

Micke skrot hörde av sig idag och det va rackarns skoj må jag säga, han

får mig att skratta konstant. Härligare humor får man leta efter =)

Vet inte om det är luften där i värmland eller om han bara föddes sån.

Nej, nu börjar det väl bli dags att ta tag i saker och ting igen. Medium

börjar om en halvtimme och innan dess tänkte jag fixa och

trixa lite granna.

Ni får ha det bäst!

Krambjörnar och pussel bitar!

Nu så är våren på väg och det finns väl inget bättre än

när solen börjar kika fram och kroppen börjar vakna

till liv efter vinter dvalan.

Min frihet är relativt begränsad för tillfället eftersom

jag är hus och djurvakt åt mami och papi då dom bestämde sig för att

ta en vända ned till solens gömställe.

Men det är fint ändå, jag är ju inte direkt ensam. Har ju

hunden Isa och katterna Miss Mor och Mattias att kramas med

för att inte nämna de tre hästarna som pockar på min uppmärksamhet.

Eftersom jag är lite låst här hemma hos dem så passar jag på att försöka

få undan lite av varje för att få tiden att gå.

Tvättar, städar, går promenader och pratar massvis i telefon

eftersom jag har ett ganska stort socialt behov. Detta behov växer

desto mer när jag inte har någon som  är här att prata med...

Går och väntar på att få börja jobba igen också.

Det börjar krypa i kroppen efter vinterns långa ledighet men snart

är det dags igen. Saknar "cirkus livet".. Det blev väldigt tomt att

komma hem för vintern när man är van att bo med tio karlar hela arbets

veckorna annars. Saknar ju grabbarna också.

Men vintern har jag använt till mycket bra också.

Har tagit tag i problem och stora frågetecken med fröken Törnqvist

vid min sida. Hon läser psykologi och hon tycker att det är rätt skoj

att hålla på att analysera mig och med mig =)

Vi har kommit fram till många spännande slutsatser tillsammans

och timmarna vi har spenderat med att prata är oändligt många.

Till slut så har vi rätt upp härvan av kortslutna sladdar och jag känner

att jag har hittat tillbaka till mig själv igen...

På något konstigt sätt så känns det som att jag själv inte riktigt

varit närvarande i mitt eget liv de senaste åren.

Men nu är jag tillbaka och det känns underbart =)

Under mitt egeet medvetnas frånvaro så lade jag på mig

många extra kilo också och det känns riktigt onödigt så här efteråt.

Ifrågasätter mig själv lite grann varför jag inte vaknade upp innan.

Men det är inget som jag kan göra åt så här i efterhand. Men nu

när jag äntligen är närvarande igen så vill jag bara kämpa och jag

känner mig riktigt stark. Jag har kommit igång ordentligt med att

börja träna och kilona trillar av i lagom takt (även om jag skulle vilja

att alla trillade av på en gång). Men å andra sidan så har jag ju lärt mig en läxa för livet. Lev inte passivt.

Nej nu är det dags att kila ut i stallet och prata min dags dos i

min älskade telefon. Vad skulle jag göra utan den?!